foodinferno

"...så småningom att lyssna på sina obehagliga känslor istället för att hetsäta. Om man på detta sätt blir medveten om sina verkliga känslor blir det möjligt att konstruktivt börja arbeta på att lösa sina problem"

Detta är så sant. Det ligger så mycket skit bakom hetsätning. Det ligger ju ett RIKTIGT problem i grunden, det handlar inte om maten egentligen.

"Även den som inte har någon terapeut att gå till, kan ofta själv lära sig att hantera sitt problem. När tvånget att hetsäta kommer, kan man lägga sig på en säng, blunda och känna efter istället för att äta. Då kan man själv upptäcka de känslor, som egentligen låg bakom driften att hetsäta. Alternativet till att hetsäta är att uthärda sitt känsloliv, att våga känna det man verkligen känner.

Människor med ätstörningar är inte tydligt medvetna om sina hunger- och mättnadskänslor. De misstolkar andra obehagliga känslor som ett behov av att stoppa i sig mat. Eftersom mättnadskänslan inte sätter ett naturligt stopp för måltiden, som hos andra människor, kan de fortsätta att proppa i sig mat tills ångesten har lagt sig. Efter måltiden ökar ångesten igen när de inser att de återigen har handlat fel och svikit sig själva. "

det finns också metoder att stimulera belöningscentrum på konstgjord väg. Både narkotika och tillåtna beroendeframkallande droger som alkohol, koffein (kaffe) och nikotin (tobak) ger en kemisk stimulering av belöningscentrum. Denna effekt är en viktig del av orsaken till att människor blir beroende av sådana droger. Stimulering av belöningscentrum blockerar också obehagliga känslor, och därför använder matmissbrukare likaväl som alkohol- och narkotikamissbrukare sitt missbruk för att blockera känslor, som de inte står ut med.

Jaha, så nu är jag matmissbrukare också? Det var ju finfint. Skål på det >__>

Någon gång under mina "hemska stunder" har jag tänkt att nej, jag vill inte hålla på så här. Nu får det vara nog. 2 veckor senare är det samma 3 fingrar som körs ner i halsen och likadan jävla hetsmat som åker upp. Det värsta är att jag "lär" mig grejer som typ ..underlättar..att spy. till exempel att dricka vatten under själva ätandet för att maten lättare ska komma upp sen. Däremot har jag aldrig hållit på detta vis under fester eller liknande, när jag är med folk mår jag bra och är "normal". Men så fort jag sitter hemma och har lite läxor, är lite sötsugen och vill inget hellre än att vara nånannanstans..då kommer den där känslan. Har för mig att det är "rätt vanligt" att folk börjar med att spy upp mat om de ätit för mycket till exempel osv. Jag har vänner som haft/har ätstörningar och dom anförtror sig åt mig. Men jag skulle aldrig berätta om detta, hetsäta7spy känns så jävla äckligt. Alla kommer att tycka att jag är något fetto, ett äckligt jävla fetto.

Så ja. Nu är faran över, magen hyfsat tömd. Tänkte att jag har ju redan (obviously)problem med mat så tänkte att jag kan lika gärna fucka upp mig själv med att dricka lite DENNA MÅNDAG. Har massa dricka över efter en utekväll som aldrig blev av. Knäckte en 7.0 päroncider nyss och dricker lite. Känner mig såååååå deppad. Har mycket att göra men blir inget av det :/ Sen så är jag osams med 2 av mina närmsta. Känner mig så deppig nu, finns så mycket att göra som ännu är ogjort. Ofta önskar jag att jag var en sån där driven, ambitiös "blondinbellabrud" som har fullt upp och varje kväll när hon lägger sig tänker hon " GUD VILKEN DAG! HAR FÅTT SÅÅÅ MYCKET GJORT IDAG!!"

Hur hamnade jag här?
Jag har alltid varit den "sunda tjejen" med sunda ideal och en nästan FÖR nyttig inställning till mat, den som hurtigt högt sa "jag tog en liten löprunda innan skolan". Den tjejen som inte drack öl och visste exakt hur hon skulle göra för att få ordning på sina rutiner och må toppen. En brud som tog hand om sig själv.

Hur länge jag har hetsätit och spytt vet jag inte men det tog sin början strax innan sommaren 2008. Nyss blivit heartbroken och tog mig ut i kroglivet och försökte bevisa för mig själv hur jävla lyckad jag var och hur roligt jag hade varje helg. I och med de dåliga matvanorna som man kan få om man är bakis varje helg osv så började jag släppa på mina "nyttiga matrutiner" och sket i vad jag käkade, bara jag höll mig smal. Men det funkar ju inte.

Immunförsvaret fuckade upp sig, en period var jag rätt spinkig, jag blev nästan deprimerad. Och precis som nästan alla som hetsäter och har spytt, tänkte jag att detta var tamejfan den sista gången.

Men det var ju inte riktigt sant. Som idag. Har varit duktig i nästan 2 veckor och även om jag ibland blivit sjukt godis sugen och ätit lite så har jag behållt det för att om jag spyr så är jag på ruta 1 igen. Men ikväll blev det inte så.

Måndagar och tisdagar är värst. Början på veckan och jag tänker att "detta ska bli en bra vecka".

Idag försökte jag hålla mig sysselsatt. Tvättade, hyrde filmer, tog en promenad och försökte plugga. men sen till filmen tog jag lite blåbär med grädde. Sen lite till. Och liite till. Sen 3 mackor. Sen 2-3 port. soyamjöl med havrekuddar. Och sen när morsan kom hem snappade jag åt mig en kanelbulle. Sköljde ner allt med 2 koppar te.

Fick panik, kunde ju inte spy hemma i lägenheten när morsan står och lagar mat i rummet bredvid. Gick ner till tvättstugan, tog en hink och spydde. FYFAN vad mkt det kom, fattar inte att jag kunde få i mig allt.
Magsäcken tänjs ju ut lite när man äter mkt >__>

Kastade ut allt på bakgården, sköljde hinken, tog ut tvätten, gick upp och startade en blogg här.
Jag vill inget hellre i denna värld än att må bra, fysiskt som psykiskt.

Har läst någonstans att bloggar ska vara terapeutiskt, alltså att skriva av sig. Det kanske kan hjälpa mig att kunna skriva när jag känner att allt är åt helvete och jag känner den där paniken av att det riktigt suger i skallen efter att ÄTA.
Jag hetsäter ju inte för att jag är en matälskare och livsnjutare, nej jag hetsäter när det finns ett problem som jag måste ta tag i men inte kommer tillskott. Jag bearbetar stress och oro genom att trösta mig med mat. Och när jag väl har börjat så fortsätter jag bara för att jag tänker "om jag äter mer så att jag nästan mår illa så tvingar jag mig att spy och då blir jag inte tjock".

Jag hoppas jag kommer till någon viss insikt. Om jag behöver RIKTIG hjälp utifrån återstår att se.